Varje gång du tittar eller lyssnar på något på Internet laddas filen ner till din dator, om du inte valt att spara den skapas en tillfällig fil på din hårddisk. Det är inte alltid fullständiga låtar eller filmer som laddas ner men tillräckligt ofta för att det här ska vara intressant. Vad är det då som är så intressant med det här? Jo, eftersom din dator redan gör kopior på allt du ser eller lyssnar på borde gränsen för vad som egentligen är fildelning inte vara så tydlig som många verkar vilja få det till. Om vi tänker oss ett scenario där du lyssnat på en låt på ett skivbolags sida, de delar på den med sig av sina egna låtar vilket de naturligtvis har all laglig rätt att göra, då hamnar en kopia av låten på din hårddisk. Om de bara tänkt sig att du ska kunna lyssna på låten och inte kunna spara den, något som de mycket väl kan tänka sig vilja, kommer låten raderas från din hårddisk. Raderandet sker förmodligen nästa gång du stänger av datorn utan att du säger åt den att göra det. Nu är det på det viset att om du helt enkelt skulle bryta strömmen till datorn utan att använda de nerstängningsmekanismer som ditt operativsystem har kommer låten alltså ligga kvar på disken.
Du har genom att underlåta att radera filen skapat en kopia, visserligen fortfarande med någon sorts inbyggd mekanism för radering. Antag att du istället för att bryta strömmen till datorn valt att spara ner filen på skiva. Du har fortfarande inte fått tag på filen på ett olagligt sätt, kan man gissa, vi kan ju inte gärna ha lagar mot att göra backuper på hårdisken eller att bryta strömmen till datorn men du har en kopia på en låt som upphovsrättsmannen inte gillar.
Det här är kanske inte särskilt viktigt i debatten men det kan åtminstone väcka lite tankar runt luddigheten som skapas när tekniken kolliderar med rättsväsendet. Det finns inte en knivskarp gräns för vad som är tillåtet och inte tillåtet när det gäller fildelning. Till skillnad från stöld är det ju faktiskt ingen som blir av med något.